När jag och pappa kom hem idag var huset så tomt. Kusinerna har bott här sedan i fredags eftermiddag och det har varit full rulle hela helgen. Och mysigt har vi haft det! Det är så synd att vi bor så långt ifrån varann..

Det dummaste var att vi inte kunde säga hejdå till dem imorse. Vi alla trodde att vi skulle ses innan vi åkte till skolan/jobbet (småbarn vaknar alltid tidigt- så även dem). Men vi missade varann. De sov fortfarande när vi åkte. Jättejättetråkigt! Förstår ni hur den kändes att vara i skolan hela dagen och veta att de fortfarande traskar runt i mitt hem?

Jag saknar dem redan och jag hoppas verkligen att vi ses snart igen. Jag älskar dem så mycket!