Hejsan!
Ja, idag är jag både glad och nere. På samma gång.
Imorse, när jag skulle ta bussen till skolan, var det kö på E6an (se förra inlägget). Det gjorde att jag och Michelle kom en halvtimme försent till vår enda lektion. Idrott. Denna lektion skulle vi ägna Coopers test, som innebär att man springer 3km på tid. När vi kom dit var de flesta redan klara. Men vi började springa direkt när vi kom och gissa om jag är glad? Jag sprang 3 km utan att stanna. Det trodde jag aldrig att jag skulle klara! Sedan jag slutade spela fotboll (vintern 07) har min kondition bara sjunkit. Men jag klarade och jag är så jäkla nöjd!

Nu sitter jag och pluggar matte. Matte C är riktigt komplicerat. Men jag ska klara det!
Om en kvart ska jag köra och hämta Vera som kommer med bussen. Hon ska bo hos mig till på onsdag. Underbart mysigt.
Vid tre kommer även Johannes på besök. Han lämnar landet för att tillbringa några dagar i Paris med sin franskklass. Så jäkla fuskigt! Det är anledningen till att jag är nere. Jag lider av separationsångest.. Jag vet!