Hallåja.
Nu ska jag strax sätta mig för att plugga danska. Till det dricker jag vitamin-brus (nej, förkyldningen är ej över..) och äter karlsbarderbullar. Mums.

Halv fem bär det av till massören/kiropraktern. Äntligen! Jag har gått till en naprapat/kiropraktiker ganska regelbundet i 3-4 år. Eller inte till en utan tre olika. Min första flyttade till Kina för att hennes man fick jobb där, min andra var allmänt konstig och min tredje jag har nu hoppas jag stannar i landet ett tag till. För bra är han, Kent!

Mamma tog mig till Katarina (min första och bästa naprapat) när jag var 14 år gammal tror jag. Anledningen till att hon tog med mig och min syster var bara för att checka så att inget fel fanns på våra ryggar. Oftast märker man inte en början till ett ryggproblem. Julia hade inga större problem med sin rygg men jag hade början till skulios. Min ryggrad var inte alls speciellt rak, vilket hade lett till eventuell skulios vid 18års ålder. Det är bara att tacka mamma för att hon tog mig dit i tid!

Nu går jag alltså till Kent 2-3 gånger om året och varje gång jag kommer dit är min ryggrad inte alls rak och mina ben är inte lika långa. Men det fixar han med några knak! Man känner sig som en ny människa när man åker därifrån.