Jag fick precis reda på en mycket tråkig sak..
Johannes och hans kompisar drar till USA veckan innan jag och min familj åker till Egypten. Han kommer alltså hem till Sverige när jag lämnar Sverige. Två veckor utan Johannes. Det kanske låter töntigt för vissa av er, medan jag vet att en liten del av er vet precis hur det känns. Jag tänker inte sitta här och berätta hur mycket jag gråter inför detta. Jag ville bara berätta det. Vi har inte varit utan varandra så länge sedan sommaren 2006, och det var den jobbigaste tiden i mitt liv. Det är otroligt jobbigt att veta att han inte finns nära mig om jag behöver honom. I vardagen vet jag var han finns och han finns alltid här för mig. Oh..

Pusshej.